
Chefredaktör
Tack för att ni är med oss!
När jag blir riktigt glad glömmer jag ofta hur man förväntas bete sig som vuxen. I alla fall som en vuxen som inte är fullständigt prillig. Glädjen i bröstet sprider sig nämligen likt kolsyra i lederna på mig, och plötsligt står jag och jitterbuggar med gracen av en sprattelgubbe, samtidigt som jag tyvärr är fullt medveten om hur fånig jag ser ut och därför försöker skyla över glädjedansen med ursäkten att jag gör high fives ... Hrrm, ja, med luften alltså ...









